2009-03-03 15:11 #0 av: Tom-B

Första gången man kan läsa om flugfisket i litteraturen är omkring året 200 e Kr. Där beskriver greken Claudius Aelian hur man fiskade i älven Astraeus i Makedonien. Krokarna tycks ha varit klädda med röd ull och vaxfärgade tuppfjädrar. Det man fiskade efter tros vara öring, då de beskrivs som att de hade "ett prickigt yttre".

Själva kroken tror man dock fanns redan för ca 30 000 år sedan i södra Europa. Krokarna var då tillverkade av ben, men också av olika trämaterial, och de tillverkades så småningom med hullingar.

Till att börja med fiskade man väl naturligtvis för att tillgodose sitt lekamliga behov. Det dröjde ända fram till året 1496, innan vi får säkra belägg för att flugfisket utövades för nöjets och sportens skull. Det var abbedissan (man tror att hon var abbedissa i ett benediktinerkloster i Sopwell, England) Dame Juliana Berner som förmodas redan 1425 ha skrivit en uppsats om den tidens fiskemetoder. Det tog sedan hela 70 år innan den publicerades.

Den tidens fiskeutrustning bestod av relativt långa spön av ask, hassel och pil, linor av flätat hästtagel, och flugorna var relativt enkelt bundna. Spöna förmodas vara tvådelade och sammanlänkade ca 15 fot långa.

Året 1676 skrev Charles Cotton ett flugfiske avsnitt, som infogades i en av Izaak Walton redan 1653 skriven bok om sportfisket. Denna bok har blivit en av de verkliga klassikerna inom fiskelitteraturen, och har kommit ut i nästan 400 olika upplagor och på en mängd olika språk.

Utrustningen tycks inte ha utvecklats speciellt, utan även in på 1600-talet fiskades med långa spön av hopskarvat trä, linorna var fortfarande av hästtagel, och eftersom det inte fanns rullar, var linorna toppknutna.

Utvecklingen av flugfiskets redskap gick väldigt långsamt. Inte förr än 1747 utkom den första boken om flugbindning. Vid 1700-talets slut påbörjades tillverkningen av små primitiva rullar, och nu lärde man sig också att linorna kunde taperas genom att mer hästtagel tvinnades in i mitten av linan än i ändarna. Och inte förr än i början av 1800-talet blev spöna nedkortade från 16-18 fot till 11-12 fot. Och först i mitten av 1840-talet lyckades en fiolbyggare från Amerika bygga det första splitcane-spöt av hoplimmade smala bamburibbor. Dessa spön var totalt överlägsna de gamla träspöna. Men det tog några år innan de kunde böja masstillverkas, och efter ytterligare något decennium startade engelsmannen Hardy produktionen av kvalitetsspön i England.

Även linorna utvecklades från mitten av 1800-talet. De oljade silkeslinorna började användas, och ungefär vid samma tid, och ungefär samtidigt ersattes hästtaglet av silkesguten.

Flugfisket genomgick stora förändringar under 1800-talet. Redskapsutveckling, utveckling av nya flugmönster, men inte minst, Flugfisket blev en snobbsport. Detta höll för övrigt i sig långt in på 1900-talet.

Torrflugfisket börjades å sakta  bli populärt under 1860-talet och det tog inte många decennier förr än våtflugfisket blev helt passé och ansågs näst intill osportsligt. Torrflugfisket blev populärt inte minst i de engelska kalkströmmarna. Och därmed kan man påstå att dagens torrflugefiske är grundlagt och utvecklat i de sydengelska kalkströmmarna. Fast det finns belägg för att torrflugfisket användes i Spanien redan 1624.

Fredrik M Halford anses allmänt som torrflugfiskets fader. Men det finns belägg för att andra var några år tidigare. Halford utveckling av såväl redskap som teknik medförde ett uppsving av flugfisket under 1800-talets sista årtionden.

Men se också Inlägget Fisket och Människan, Fisket och människan,

(Fakta hämtade bl a ur Den stora boken om Flugfiske)

Tom